Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Förra tisdagen deltog jag i en paneldebatt i Aula Magna på Stockholms Universitet som skulle kommentera domen mot Pirate Bay. Nedan följer i all sin nakenhet den fusklapp jag skrev innan men aldrig använde. Som synes hade jag tankarna mer i telekompaketet och den internetreglering det kan öppna för än domen mot The Pirate Bay som i samanhanget känns som en del av en parallell låtsas-verklighet. Seminariet har sammanfattats och försetts med bilddokumentation hos Cybernormer. En video på hela debatten finns att se här. DOMEN The Pirate Bay har två funktioner. Å ena sidan är det en del av internets infrastruktur. The Pirate Bay använder det öppna protokollet bittorrent och gör det troligtvis bättre än någon annan. Å andra sidan är The Pirate Bay en symbol för ett nytt sätt att leva, kanske en ny samhällssyn, sprungen ur tio år av utbredd internetrevolution. Det är tydligt att The Pirate Bay inte dömdes enbart för det ena - att ha skapat en teknisk infrastruktur - eller det andra - att vara symbol för en rörelse och ett större samhällsfenomen, utan att det handlade om en märklig politiserad kombination av det tekniska och det sociala, där de åtalades attityd fick det juridiska och tekniska beslutet att tippa över till ena sidan. VAD ÄR TPB? Som teknisk infrastruktur jobbar The Pirate Bay med internets fundament, nämligen länken. Att fritt och effektivt kunna länka samman människor och information har varit internets drivkraft från början och är så nära en essens av internet man kommer. KONTEXT Domen mot The Pirate Bay måste förstås ses som en del i en våg av internetreglering -> ett slags krig mot det fria länkandet där samhöre och medhjälp straffas i allt mer abstrakta led -> en ny typ av rädsla för sammankoppling, att de som programmerar nya webbtjänster med användargenererad input skräms upp av de konsekvenser de kan få ta av vad andra gör, eller att de som delar ut överkapaciteten i sin internetuppkoppling blir skraja för vad andra kan använda det till -> risk för ett internet för stora, certifierade aktörer, trots att tekniken tillåter decentraliserad innovation -> en kommandoekonomi där vissa aktörer dikterar villkoren och platserna för utbyten. Än så länge handlar regleringen om obehagliga undantag. I sig är internet fritt. Men detta kan snabbt svänga, när regleringen närmar sig operatörsnivå. Exempelvis det nu aktuella telekompaketet kan leda till en tillståndsförändring där istället öppenhet och varje ny användning av nätet först måste legitimeras av centrala aktörer. LAGEN OCH POLITIKEN Frågorna kring internetreglering är viktiga eftersom de inte bara är ännu en politisk fråga om hur samhället ska administreras utan också handlar om den politiska processen i sig och möjligheterna till politiskt deltagande i sig. På samma sätt skapas frågor inte bara om vad lagen ska reglera och dess räckvidd och legitimitet utan även om vad reglering är och vem som är lagen. När digitala flöden bestäms lika mycket av kod som av lagtexter, och rättskipning läggs ut på entreprenad till lobbyorganisationer och automatiska algoritmer - då handlar politik inte så mycket om att argumentera för en sak inför en beslutsfattare som att direkt börja bygga positiva och öppna gemenskaper och sedan kräva att dessa ska ingå i samhällsgemenskapen. INTERNET SOM KULTUR Internet är inte en plats man kopplar upp sig på då och då för att få information distribuerad till sig. En sån maskin kallas Minitel och det var något fransmännen länge envisades med tills internet äntligen tog över. Det är INTE en maskin vi vill återgå till! När ni hör någon från upphovsrättsindustrin eller någon politiker tala om digitala tjänster och lagliga alternativ, tänk då på att det är en Minitel de ser framför sig. Framtidens kultur kommer inte att skapas på en plats och sedan distribueras via internet. Framtidens kultur ÄR internet. Den uppstår på internet och genomsyras av internet. Vill ni veta hur framtidens kultur mår? Fråga hur internet mår. Det här innebär inte att tekniken har en inneboende utveckling. Tekniken sätter upp vissa möjliga tillstånd och internet kan vara både en plats för demokratiskt samtal och utveckling och en plats för kontroll. Det kan både vara ett öppet nät för fritt utbyte eller ett branschkontrollerat distributionsnät. Upphovsrättsindustrin drömmer om en digital kultur utan kultur, att kulturen skiljs från internet och att internet bara är en distributionsplattform. Men internet är katalysatorn för all kultur idag, för kulturella uttryck, upplevelser, sammankopplingar, gemenskaper. Det går inte att ignorera den frågan och förvandla internet till en plats för isolerade konsumenter. Dagens ungdomar lever sina liv genom internet. Det låter märkligt men tro mig, det är sant. Det finns ungdomar som inte känner någon som inte laddar ner, jag vet 8-åringar som grät när IPRED infördes och 2-åringar som delar med sig av foton online. Mot det här nätet med branschstyrda digitala tjänster ställs ett turbulent kulturutbyte där ekonomin alltid är ett kretslopp mellan det digitala och det analoga. KULTUREKONOMI Kulturindustrin behöver extern energi för att ständigt kunna förnya sig - precis den dynamik som trasas sönder här. Inte bara kunderna ska vara rädda och skrämmas in i en affärsmodell, också de smarta internetentreprenörer som kunde bli de här industriernas räddning ska skrämmas från att utveckla tjänster. Det ger en monopolisering av innovation och en planekonomi. Det är ingen slump att det är teknikföretag som Apple som var först med affärsmodeller på nätet, och det är varken Henrik Pontén eller Svenska Filminstitutet som kommer att förvandla filmindustrin. Den digitala utvecklingen har drivits, och kommer att drivas, av tjänster som i varje fall till en början kommer att ha stämpeln pirat på sig. FILDELNING SOM BROTT Fildelning är ett märkligt brott: I sig ett brott helt utan offer. Ingen har hävdat att fildelning i sig är skadligt, snarare tvärtom - kulturspridningen i sig har ett inneboende värde. Fildelningen är neutral och dess konsekvenser bestäms i slutänden av de strukturer som omgärdar det. Antipiratorganisationerna hävdar att det i och med fildelning är omöjligt att bygga upp en kulturekonomi. Därmed står de för en resignation, ett tankestopp, en återvändsgränd. De företräder en anti-komplex och anti-dynamisk tankemodell där initiativtagande från användare, ny teknik, eget meningsskapande och skiftande, turbulenta förutsättningar är ett hot mot den planerade kontrollekonomin. FILDELNING SOM LIV Fildelning är idag en del av det materiella livet. Dess konsekvenser beror på vilka system som omgärdar den och vilka ekonomiska och meningsskapande strukturer man lyckas skapa som kapitaliserar på fildelningens flöden och dynamik. De allra flesta har mer eller mindre lyckats, men vissa företag har genom årtionden av monopolställning lyckats bygga upp en centraliserad hierarki som gör dem väldigt trögflytande. De vill inte bara kontrollera den här marknaden utan även de materiella vardagliga flödena. De vill göra det genom att dränera de meningsskapande processerna och ersätta dem med sitt eget artificiella flöde. Men vad de helt har missat är ett problem med informationsöverflöd som man inte kommer undan genom att döda fildelning, nämligen att dessa virtuella kulturella informationsflöden bara kan bli meningsskapande genom att förankras i en gemenskap lokaliserad i tid och rum. Enkelt uttryckt, en strid ström av kulturell produktion i form av digital information kommer alltid att vara tillgänglig gratis. Den digitala framtiden har redan skett, den har redan mognat, den har redan migrerat ut i den fysiska världen. Det är försent att göra om internet till ett kabel-tv-nät eller en digital innehållsförsäljningsplats. Vi ser det när varje försök till reglering eller blockering möts av ett intensifierat motstånd och en häpnadsväckande uppfinningsrikedom. Samhället är inget man får till skänks, internet är inget man ber om. Vi behöver inte be gamla tingsrätter, upphovsrättsbranscher och politiker om att få det samhälle vi vill ha. Vi kan bygga det samhället och det internet vi vill ha nu, själva. Vi bygger de strukturer som vi tycker ska omgärda ett fritt informationsutbyte och skapar en egen etik. Det finns ingen anledning att övertala någon, som om makten fanns hos någon aukoritet man behövde be om lov. Så länge alla får plats är det bara att bygga loss. Går det åt helvete, ptja, då får vi patcha om koden. Men det handlar inte om att innesluta sig i en kopimistisk sekt som Monique Wadsted kallade det. Internet är motorn i ekonomier, kulturer och politik. Det handlar om att sedimentera en struktur på egen hand och sedan kräva att den ska ingå i samhällsbygget. Ibland hör man antipiratorganisationer tala som om de vore samhället och riktade sig till De Andra. Men stämningen hos internetlägret idag är den motsatta. Det är vi som är samhället, vi som bygger det. Antipiraterna är anomalin.