Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

ChrisK går igenom de två första kapitlen i Manuel DeLandas A New Philosophy of Society *i senaste inlägget.*

Thus social assemblages larger than the individual persons have an > objective existence because they can causally affect the people that > are their component parts, limiting them and enabling them, and > because they can causally affect other assemblages at their own scale. > (38) Den kluriga frågan, som jag inte har tänkt försöka svara på > förrän jag läst hela boken, blir: Är inte detta bara vanlig hederlig > sociologi. Strukturer, aktörer osv. Har vi alltså någon nytta av > DeLandas begrepp. Vad säger ni?

Jag svarade följande i en kommentar. Även om jag inte svarar på frågan om nyttan direkt går det att utläsa i slutet. Jo, här är han nära att riskera något. Delanda säger att assemblage har en relativ autonomi. Hans användning av kausual redundans verkar centralt här. Att ett assemblage upprätthålls på så vis att en komponent kan bytas ut mot en annan komponent av samma typ utan att helhetseffekten förändras nämnvärt. En anställd kan bytas ut i en organisation utan att det blir en annan organisation. Detta skulle vara en kvalitét hos kodningen av sammansättningens interna relationer, icke sant? Nog kan man tänka sig organisationer som inte blir det samma om en anställd avgår (Steve Jobs) men andra som mer baseras på en kodstruktur av relationer (Microsoft kanske, Linux even.) Däremot är jag mer tveksam till “social assemblages larger than the individual persons have an objective existence because they can causally affect the people that are their component parts”. En sammansättning helhet kan väl inte påverka sina interna delar i termer av relations of interiority? Jag påverkas inte av Malmö som helhet när jag bor här. Jag påverkas av platthet, täthet, fastighetspriser och andra komponenter i Malmö. Samma komponenter kan uppstå på andra platser, andra komponenter i Malmö kan bytas ut utan att jag påverkas annorlunda. Frågan är om jag kan hålla med om påståendet att Malmö påverkar Öresundsregionen. Närvaron av Malmös expressiva och materiella komponenter utövar en viss attraktionskraft och här har vi en kausal redundans i bemärkelsen att den här attraktionskraften skulle bestå även om inte jag bodde kvar (så ödmjuk jag är…) och att Malmö är en komponent i sammansättningen Öresundsregionen. Det viktiga här är i så fall att inte bara se detta som en genväg - istället för att beskriva materiella skeenden tar jag genvägen och talar om Malmö som helhet - utan att skeendet har skalats upp till stadsnivån, att det är sammansättningen Malmö som agerar. Latour löser det hela snyggt genom att mena att skalning sker av aktörerna och inget som bestäms på förhand. Nog görs det enorma insatser för att sätta skalan på stadsnivå. Både förminskningar - staden ersätter nationalstaten som identitetsskapare - och förstoringar - företeelser karaktäriseras som malmöitiska eller göteborgska. Så om ChrisK kommer på besök här och jag säger “Kolla, såhär gör vi i Malmö”, när jag…köper en falafel, har jag då påverkats av det emergenta assemblaget Malmö eller har jag påverkats av en expressiv och materiell sammansättning vars funktion är att skapa idén om att jag är en del i helheten Malmö. Kanske riktar sig Latours kritik i Re-assembling the Social just mot detta antagande att Malmö är större än personerna som utgör dess komponenter och att i sin tur Sverige är större än Malmö, men mindre än EU. I själva verket är EU rätt litet, men utöver en stark inverkar horisontellt i ett platt socialt landskap. Vad är det Per brukar säga? Sverige är en förening med huvudkontor i Stockholm. Den här föreningen Sverige kan påverka Carl Bildt, som är en av dess komponenter genom en relation of exteriority. Carl Bildt är dock inte en komponent inne i helheten Sverige utan är en komponent i föreningen Sverige samtidigt som han är större än Sverige. Relationen Carl Bildt har med föreningen Sverige är alltså inte uttömmande av hans egenskaper utan har en relation med en del av komponenten Carl Bildt. Misstaget Delanda gör är i så fall att han talar om att ett assemblage är större än dess komponenter. Detta är ju precis vad den vanliga sociologin med aktörer och strukturer gör. Strukturerna är större än de individuella aktörerna. Aktörerna lyder under strukturerna. Vi får under inga omständigheter se ner på det sociala uppifrån (beskriv i så fall utkiksplatsen vi befinner oss på..) och zooma in och ut.