Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Hakar fast i ännu en post på intensifier. Denna gång om Latour, som jag tycker är i sitt esse när han tar upp Shirley Strums klassiska babianstudier. Latour påpekar ofta att forskaren och aktörerna denne studerar gör precis samma sak, alltså re-assembling the social. Strum menade att precis så var det med babianer och de primatologer som studerade dem. Tidigare studier av babianer antog exempelvis att det fanns en viss dominansstruktur som babianhanarna “trädde in i”. Strum menade istället att den här strukturen inte var något som fanns och som babianerna försökte hitta sin plats i utan något som hela tiden skapades genom att babianerna ställde frågan om det sociala och testade var det befann sig i dagliga (våldsamma eller ömma) interaktionerna mellan medlemmarna av gruppen. På så sätt fick de areda på vem som var vän, fiende, stark, svag, samarbetsvillig, konfrontativ. Detta var precis vad forskarna gjorde, men där babianerna bara hade sina interaktioner och sitt minne och de sociala interaktionerna måste skrivas in i deras kroppar (minne, muskler, ärr) hade forskarna teknologi som anteckningsböcker, databaser, videokameror och arkiv genom vilka diagrammen över en struktur växte fram. Den enda skillnaden mellan babianer och människor är alltså de verktyg som människan har för att lagra krafter i svarta lådor. Vi kan anta att babianer kan ha vissa sådana verktyg. Kanske babianen som sitter på en viss sten antas vara den dominerande eftersom det ofta uppstår kamper kring vem som ska få sitta på stenen (jag har ingen aning om hur babianer lever…), men i stort sett måste denna sociala kamp åter spelas upp var dag för att den sociala strukturen inte ska förfalla. Varje gång en grupp babianer ska fixa mat måste maktstrukturen närvarogöras och man måste slåss om vem som ska ut och plocka bananer, såtillvida inte babianerna minns hur det gick sist när de fick stryk och istället går och plockar utan att bråka. (Nu förutsätter jag att mina fiktiva babianer tycker det är trist att plocka bananer och de svagaste får göra det. Ber om ursäkt om verkligheten är annorlunda eller om babianer inte ens gillar bananer). Människorna i samma situation skulle däremot kunna ta på sig olika roller (säkerligen inte helt utan konflikter), skriva listor på vem som ska göra vad och bocka av när det är gjort. De skulle till och med kunna uppräta en databas och skriva en algoritm som fördelar belöningar efter prestation eller nåt och videoövervaka bananlagret. Latour drar av detta slutsatsen att människans interaktioner är mindre komlexa, vi måste inte pröva våra krafter med alla vi möter, men mer komplicerade (borde Latour byta plats på komplexa och komplicerade?), eftersom de består av flera veck och svarta lådor som kan vecklas ut och visa sig bestå av enormt komplicerade nät av relationer Såklart kan dessa svarta lådor öppnas och utmanas. Snäckan som ger rätt att tala ostört i flugornas herre lämpar sig som exempel här. Det här innebär att det inte finns ett samhälle som gruppen människor ingår i utan samhället är något de måste appellera till genom svarta lådor. Svarta lådor tillåter en social situation att transporteras eller översättas genom tid och rum och ändå hålla sig stabil (dock inte utan att översättningen innebär förskjutningar). Svarta lådorna ger stabilitet eftersom det antas att den sociala situationen är densamma när den svarta lådan närvarogörs som när den skapades. Det går att öppna och utmana svarta lådor men inte utan svårighet. Den svarta lådan är nämligen inte bara en representant för de nuvarande relationerna utan försöker stabilisera de tidigare. Åter till flugornas herre har då snäckan, som svart låda, fortfarande en kraft kvar trots att de relationerna inte ser likadana ut som när snäckan blev en svart låda som tillät innehavaren att tala fritt. Dock, med tillräckligt starka allianser kan den öppnas upp och göras verkningslös. Vad är det då som gör att vi litar på och följer svarta lådor utan att öppna upp dem? För det första skulle våra liv bli väldigt komplexa om vi inte tog viss stabilitet för givet, för det andra krävs det en investering i energi och resurser för att öppna upp svarta lådor eftersom vi på förhand inte vet vilka relationer som finns lagrade där och det kan lätt gå åt helvete om det visar sig att faktiskt fanns starka relationer i den där lådan.