Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Utdrag från paper i sociologi om skillnaden mellan tågstationer och flygplatser. Ett utmärkt sätt att illustrera skillnaderna mellan disciplin och kontroll är att jämföra tågstationen med flygplatsen. Tågstationen är disciplinär. Den hanterar folkmassor. Får in dem i fållor, ser till att inga tumult uppstår. Detta är anledningen till att tågstationen har så svårt att hantera terrorism. Den uppstår som en enskild handling, inte ett linjärt, successivt utvecklande av en dispyt till ett tumult. Istället är det en icke-linjär, exponentiell utveckling med bara få tecken som signalerar att något håller på att hända. Tåget opererar också i ett räfflat rum. Det åker på räls och kan inte byta färdriktning hur som helst. Den förbinder vissa platser med vissa andra. Flyget däremot arbetar i ett slätt rum och kan därför kapas och styras om. Från en flygplats kan man flyga till vilken annan plats som helst. Den är inte en station, en passage i ett organiserat system, utan en multi-funktionell plats fylld av potentialiteter. Flygrutter organiseras istället med vissa protokoll snarare än med infrastruktur. Flygplan flyger i vissa standardiserade flygkorridorer. Detta gör det dels möjligt att hantera komplexiteten i flygsystemet genom att stratifiera luftrummet, men å andra sidan öppnar det också för felprogrammering av dessa flygkorridorer vilket gör att två ensamma flygplan kan kollidera mitt i det tomma luftrummet. Tidigare använde man sig istället av The Big Sky Theory som helt enkelt förlitade sig på luftrummets volym och den låga sannolikheten att två plan skulle korsa varandras väg på samma höjd vid samma tidpunkt. Men idag har vi inte råd att förlita oss på en sådan kosmisk slump. På flygplatsen har vi inte att göra med folkmassor som på tågstationen. Istället är varje person kodad, har en specifik adress, en flight, en gate, en viss bagagevikt och till här ett visst incheckat bagage som ska matchas med pasagerarens destination. Resenären registreras vid passerandet av vissa kontroller där man går igenom scanners, kollas mot spärrlistor, röntgas. Varje passagerare är en divid. En uppstyckad kropp som utsöndrar viss data vilket aktiverar olika algoritmer i databaser. På ett sätt är flygplatsen en intensifiering och komplexifiering av tågstationens struktur, men i och med datoriseringen och kodningen av varje person får vi också en kvalitativ skillnad. Den data som tågstationen använder sig av är klassisk durkheims statistik; antal resenärer, antal biljetter sålda, antal avgångar, förseningar. Flygplatsen däremot är Tardeiansk. Den följer varje enskild passagerare genom flygplatsen. Den vet exakt var, när och hur en person befinner sig. Den kan sortera och filtrera ut vissa individer och föremål. På tågstationen har endast det mänskliga ögat och en hunds luktsinne möjlighet att upptäcka vilka personer och föremål som transporteras genom systemet. På flygplatsen är det istället det algoritmiska och digitaliserade seendet som dominerar. Tågolyckas uppfattas också analogt. Från små signalfel som försenar tågen gradvis intensifierat till den stora katastrofen. flyget däremot uppfattas som binärt - antingen går resan felfritt eller så utbryter panik vid minsta oväntade ljud. Detta oavsett statistisk sannolikhet att överleva den ena eller andra olyckan eller flygplans förmåga att flyga med en motor.