Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Panspektronism skapar inte subjektiviteter. Vi får inte panspektronismen som ett övergripande paradigm som styr vad som är under det. Vetskapen om panspektron kan skapa subjektiviteter, men då måste det vara närvarande (exempelvis genom undersökningar). Panoptikon skapar subjektiviteter just för att det är närvarande, exempelvis i form av vakttornet i fängelset eller en fartkamera på motorvägen. Men panspektron jobbar inte med synlighet utan i det dolda, inte med att visa upp sin makt utan med ingripanden, modulationer. Så frågan är om det är fel väg att gå att hitta panspektronismens fara just i de subjektiviteter som skapas. Frågan är till och med om det inte är kontraproduktivt att försöka göra panspektronismen närvarande eftersom det kan avskräcka från att koppla upp sig mot dess assemblage. Missförstå mig rätt här. Ett exempel: Facebook är en panspektrisk teknologi med tvivelaktig dataintegritet. Vi vet rätt lite om var och hur datan som produceras där analyseras. I Facebookpopularitetens barndom kom det varningar och videos om den här situationen. Många ville inte använda Facebook just därför. Samma inställning har många (tyskar?) till googles produkter (framförallt gmail). Men samtidigt är det tydligt att det krävs ett affirmativt förhållningssätt till sådan teknologier, kanske till och med överaffirmativt. Den spottstyver av den panspektriska datan som vi användare kan laborera med har varit oerhört betydelsefull, och många produktiva kopplingar har gjorts via events, väggar och kommentarer just för att så många anammat Facebook. Samtidigt ger agerande på Facebook en föraning om vilka beteenden panspektriska subjekt avhåller sig ifrån. Att avtagga sig på bilder är valigt exempelvis, vilka andra negeringar finns? Förhoppningsvis kan överaffirmerandet leda till ett begär efter mer omfattande panspektronism och open source-varianter som tillåter fler kopplingar kommer växa fram. Vi måste därför inte bara kritisera FRA utan även säga att vi vill bygga vårt eget FRA! Vi vill lämna spår, vi vill att de ska plockas upp, bli panspektrifierade. Kopimi! Så, hur kan vi både affirmera affirmationen av panspektronism och negera FRA? Handlar det om tillgång, läs- och skrivmöjlighet?